I Kristin, Christin, Christine iscensätter Anna Zingmark en Asklepion i skepnad av ett fitnessrum. Asklepioner kallades de tempel dit antikens greker gick för att läka, helst över natt, för att i drömmen möta guden Asklēpiós och få råd om botemedel på kroppsliga och själsliga sjukdomar.

Istället för övernattning bjuder utställningen in till en ceremoniell intagning av silverte, som konstnären en gång själv blev ordinerad att dricka för att råda bot på en mage som värkte av sorg.

– Lägg en sockerbit i en kopp, häll i hett vatten och rör om.

Där och då på farmor Kristins begravning transformerades husmorsknepet till en magisk brygd med kraft att skänka tröst, och på Galleri Alva tar brygden plats igen när Zingmark ställer frågor om människans ständiga behov av andlig och sekulär ritualism. På vernissagedagen inleds ett deltagarbaserat performance som sedan fortsätter under hela utställningsperioden. Asklēpiós, Kristin och konstnären guidar besökaren in i ceremoni. En spekulativ situation, andakt eller lek, laddad med mening.

De purpurfärgade mattorna som breder ut sig över golvet möter det söta transparenta silverteet, båda komponenter bärandes på ett löfte om uppstigning och botgöring. Under utställningens gång växer det även fram en föränderlig skulptur i galleriet bestående av besökarnas ceremoniella rester. Vardagliga objekt som transformerats till sakrala bägare, laddade med hopp, begär och önskningar.